Första stoppet blev vid Karnak templet. Amon Ra´s tempel. En gigantisk och mäktig byggnad. Där gick vi en stund och spanade in dessa gigantiska stenfigurer och höga pelare som templet var byggt på. Mäktigt, mäktigt, mäktigt.
Efter detta var det dags att åka vidare. Vi åkte till en restaurang vid Nilen där vi skulle äta middag. Här fick man smaka på den Egyptiska maten mer. Spännande och fint. Sen efter maten blev det en tur på Nilen för att komma över på andra sidan. Där väntade bussen på oss.
Sen var det dags för att åka ut i öknen igen, till Konungarnas dal. Här var det väldigt varmt. Det kändes verkligen att man var i just öknen. En häftig känsla. Där tittade vi på bl a Tutan Kah Mon´s grav och fick faktiskt se honom själv liggandes i en montor. En liten figur. Mäktigt även detta. Tänk att vi har varit där och sett honom. Sen spanade vi in andra gravar. Man gick ner för trappor som ledde till små rum under marken. Där fanns det en massa målningar och sen till sist då själva graven. Här började vi irritera oss lite på folket som ville "låna" ut grejer men som sedan ville ha pengar för att man lånat det, som t ex en kartongbit för att svalka sig för det kunde vara ganska kvavt där nere. Den sista graven vi var i låg lite längre iväg och var jobbig att ta sig till. Upp för en lång trappa där man fick stanna flera gånger på vägen. Väl inne skulle man gå ner långt så man nästan fick lite klaustrofobi. Tänk om ljuset slocknade!!! Tyvärr fick man inte ta några bilder här så därför finns det inga.
Efter gravarna var det dags att besöka en alabasterfabrik. Alabaster är den sten som finns i bergen som de gör alla sina roliga figurer av som man kan köpa i alla souvenirbutiker. Där fick vi se hur de jobbade. Såg slitsamt ut. De sjöng för oss och visade hur man gjorde. Sen fick man gå in i deras butik och handla om man ville. Vi nöjde oss med att titta. Sen var vi nöjda och trodde att vi skulle åka hem för någon mat hade vi inte mer. Hungriga som vi var igen.
Då visade det sig att vi skulle åka inom ännu ett tempel. Den enda kvinnliga faronens tempel. Där fanns det otroligt jobbiga människor som skulle ta betalt för att de gick runt och sjöng. Nej tror inte det. Vi vill inte kolla på er utan på byggnaden. Försvinn! Ungefär så kändes det. På vägen ut från alla dessa sevärdheter var där en liten försäljningsgata man var tvungen att gå ut med. Där försäljarna var om möjligt ännu mer jobbiga än i Hurghada. De slängde grejer på en och sa att man fick de gratis. Man sa nej tack flera gånger tills man var på väg till bussen med grejen hängandes på axeln. Då började de jiddra om att man var tvungen att betala för sig. Bestäm er! Hungriga och tjuriga som vi börjat bli så sprang vi sista biten enda fram till bussen. Räddade!
Det är verkligen synd att folket i detta land är så fruktansvärt jobbiga och otrevliga. Det finns ju hur mycket fint som helst man kan titta på här och det förstör verkligen hela grejen med att de ska springa efter en och tjata efter pengar. Så synd.
På vägen hem frågade de oss om vi skulle köra inom Mc Donald´s. Vi som egentligen hatar detta ställe blev mer än glada. Tyvärr var det enda vegetariska vi kunde få pommes så det beställde vi i massor. Hemresan blev genast bättre. Men det var lite läskigt att åka där ute i öknen när det var mörkt. Det var inte alls längesedan de slutade med att köra karavan med bussarna. För det har hänt att beduinerna har stannat bussarna och rånat dem. Tydligen är säkerheten bättre idag och vi kunde åka med vår buss själv. Men det kändes ändå lite läskigt. För någonstans där inne i mörkret bland stenbergen fanns dem. De som bor i bergen. Men som kanske är ganska snälla ändå. Eller tänk om bussen gick sönder... Där var så mörkt. Sådant mörker är man inte van vid när man bor i storstan.
När vi kom hem var vi väldigt trötta och gick och la oss.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar